241127: Regionplan 2025 och budgetdebatt – anförande

På regionfullmäktige den 26-27 november antogs regionplan och budget för 2025. Nedan finns regionstyrelsens ordförande Peter Olofssons (S) öppningsanförande i budgetdebatten, som beskriver ett tufft ekonomiskt läge och stora utmaningar.

Jag vill börja med att yrka bifall till regionstyrelsens förslag till plan och budget och att skattesatsen på 11:35 fastställs.

Vi befinner oss i en fortsatt svår ekonomisk situation och läget för 2025 kommer att fortsätta vara mycket ansträngt, trots att avsättningen till framtida pensioner kommer att minska den ekonomiska bördan. En tröst, om än liten, är att samtliga regioner brottas med en svår ekonomisk situation. Vi har tyvärr fått en vårdkris i Sverige som skulle gå att lindra om man valt en annan prioritering.

Jag tror på inget sätt att enbart höjda statsbidrag skulle lösa vårdkrisen i landet. Men en annan prioritering än den som SD-regeringen gör där man lånar till skattesänkningar för de absolut rikaste i landet och lämnar svensk hälso- och sjukvård utan dialog eller förståelse för den vårdkris vi har idag. Prioriteringarna straffar sjukvården och i förlängningen våra medborgare under en lång tid.

I debatten kommer det säkert att låta som att vi bara kräver mer pengar, men verkligheten är att vi borde kunna kräva att oberoende färg på regeringen så ska man ta sitt ansvar genom att räkna upp statsbidragen utifrån inflation och de ökade kostnader som faller på sjukvården utifrån nya mediciner och behandlingsmetoder. Bara för Västerbotten skulle det innebära nära 1 miljard sedan 2011.

Vidare borde vi kunna kräva att man slutar att övervältra kostnader på regionerna vad det gäller överenskommelser som t.ex. Norrtåg, Kultursamverkansmodellen, klimatområdet och allt arbete inom civilförsvaret, och genom att riktade statsbidrag som tas bort efter att vi anställt och utför uppgiften.

Att ta sitt ansvar som regering för hela landet borde gå före skattesänkningar till de absolut rikaste i landet.

Den budget vi i dag skall besluta om ser i grunden bra ut, vi kan nu lämna de exceptionella åren med minusbudget. Allt skulle kunna vara frid och fröjd, men tyvärr är situationen inte sådan utan vi har en stor utmaning i fortsatt höga kostnader trots att inflationen har gått ner.

Vi har kommit långt i vårt arbete med att investera i våra sjukhus men mycket återstår för att rusta våra sjukhus för framtiden. Vi i majoriteten är fast beslutna om att fortsätta investeringsplanerna trots att den utmanar vår ekonomi och tvingar oss till besparingar.

Till dessa utmaningar har vi även att kunna fortsätta den utveckling som sker inom sjukvården med nya mediciner, nya behandlingsmetoder och att vi får en åldrande befolkning.

För att klara dessa utmaningar måste vi arbeta brett med att minska kostnadsutvecklingen och därför lämnar vi en rad olika förslag till åtgärder för att minska kostnadsutvecklingen.

Vi uppdrar till samtliga styrelser och nämnder att ta fram förslag och konsekvensbeskrivningar för att minska personalkostnaden med totalt 250 miljoner. Detta arbete vet jag har börjat men kommer självklart att vara en stor utmaning.

Vi har i färskt minne det arbete vi harr gjort med att minska kostnaden för administration med 100 miljoner. Det arbetet har visat tydligt på att någon onödig administration inte har funnits, utan där vi inte kunnat ta bort administration har någon annan fått göra den.

I vetskap om denna verklighet blir oppositionens budget inte mer än ett önsketänkande som inte har med den verklighet som våra verksamheter brottas med.

Så jag vill vara tydlig med att jag inte på något sätt tror att detta arbete inte kommer att få konsekvenser.

Till den utmaningen skall läggas uppdraget om att vi skall fortsätta arbetet med att korta våra köer. Detta uppdrag kommer även att vara styrande för det tidigare uppdraget.

Detta tillsammans med arbetet med kloka kliniska val och att minska hyrberoendet kommer inte att vara tillräckligt, utan uppdraget är fortsatt i både det lilla och i det stora att minska kostnadsutvecklingen. Och tyvärr vet vi redan nu att vi kommer att få mer utmaningar i att kostnader övervältras på oss och att utvecklingen kommer tvinga på oss nya och i dag ej kända kostnader.

Tyvärr är utmaningarna inte bara i ekonomi utan vi ser fortsatt en utmaning i kompetensförsörjningen, detta gäller inte bara för oss som arbetsgivare utan är en utmaning för hela vårt län. Vi måste på sikt bli fler i Västerbotten och vårt ansvar inom regional utveckling har aldrig varit viktigare.

Men den viktigaste frågan är att vi behöver behålla vår personal i en allt hårdnande konkurrens, för att klara det måste arbetsmiljön stå överst på dagordningen.

Så trots en svår ekonomisk situation så behöver vi göra satsningar på våra anställda, därför känns det bra att vi i majoriteten kan gå fram ett förslag om ersättning till arbetsskor för de som går och står i sjukvården, detta är också en jämställdhetsfråga utifrån att mansdominerade arbetsplatser ofta tillhanda håller arbetsskor.

Trots att den nuvarande SD-regeringen har lämnat "walk over" för klimatutmaningarna så måste vi som region fortsatt göra vad vi kan, vi har därför som avsikt öka vårt arbete med energibesparande åtgärder.

Utifrån våra utmaningar så är den viktigaste uppgiften att vi kan hålla ihop länet och gemensamt jobba oss framåt. Här är samverkan med våra kommuner centralt och vi har ett gemensamt ansvar för våra medborgare. Det tydligaste området är ”nära vård” där både vi som region och kommunerna kan vinna i effektivitet, men de stora vinarna är medborgarna.

Så jag vill också inom detta område höja ett varningens finger för oppositionens förslag om att slå sönder samverkan mellan våra sjukhus och lämna främst Lycksele till sitt öde som Sveriges minsta akutsjukhus. Är man intresserad om hur konsekvensen skulle bli med det borgerliga förslaget om fristående sjukhus kan man titta sig om i landet. Det är tydligt att de stora förlorarna är små sjukhus och att administrationen ökar kraftigt.

Jag vill avsluta med att vara tydlig med att 2025 kommer att vara ett tufft år, vi kommer att stå inför en rad jobbiga frågor där vi måste förhålla oss till verkligheten. Jag kommer med spänning följa oppositionen som säger sig vara beredd på svåra beslut men under mina 14 år har de aldrig klarat av att hålla i det utan bara hänvisa till ”hittepå"-budgetar som ursäkt för att inte behöva ta ansvar.

Med det yrkar jag bifall till regionstyrelsens förslag till beslut.